Bakom Britts framgångar låg, till stor del, den tidigare världsmästarinnan från 1954, Gundi Busch. Hon tog tidigt hand om Britts träning. Hon var aktiv tränare i Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK), men övergick till sin make Lill-Lulle Johanssons Djurgården 1964. Då tog hon även med sig Britt. Det passade Britts breda idrottsintresse som hand i handsken. Hon gjorde bland annat bejublade framträdanden i pauserna när det framgångsrika herrlaget i ishockey spelade. Då konkurrensen i Sverige och Norden var för svag reste hon ofta utomlands för att träna med östeuropeiska tjejer. De var priviligierade genom sina framgångar och hade bra träningsmöjligheter. I Sverige förde hon, och alla andra konståkare, en ojämn kamp om istiden med ishockeyn. De östeuropeiska tjejerna hade ett stort försprång och när Britt tävlade i EM vid fyra tillfällen blev hon som bäst på runt 20:e plats. Ho vann dock en stor internationell tävling i Zagreb, vilket var en stor bedrift. Britt valde att sluta efter 1969 då det var många schismer inom konståkningen och förbundets ordförande hade svårt att se hennes storhet.

Britt Elfving har enhälligt, av Hall of Fame, valts till medlem nr 21. Priset delades ut den 20 juli 2022.