2. Lasse Björn
Lasse föddes 16 december 1931. Han är en av svensk ishockeys allra största profiler. Lasse har sagt; ”En generation som burit livstycke kan klara allt. Det var de kliande yllestrumporna som gjorde oss till karlar, samt strumpebanden som alltid hoppade ur. Att försöka hålla de kliande, ibland våta, strumporna uppe skapade en generation som lärde sig att aldrig ge upp. Att spela ishockey i början av 50-talet handlade inte om att vänta på ishallstid. Banorna fick vi ploga upp själva och som ett lämmeltåg drog vi iväg till sjön Trekanten i Gröndal som alltid frös tidigt på vintern, ofta till och med innan någon bana hunnit spolas upp. Målen fick vi snickra ihop av plank och masonit, hederligt ihopstulna på någon byggarbetsplats.”
Lasse Björn har säkert burit livstycke och han har säkert frusit, men så missade han inte heller en allsvensk match på över 16 år, trots mellan 80 och 90 stygn och ett okänt antal utslagna tänder. För att förstå vidden av den prestationen måste man hålla i minne, att man under en stor del av hans karriär bara spelade med ett enda backpar.
I backpar med Rolle Stoltz, i både Djurgården och Tre Kronor, var Lasse en starkt bidragande faktor till nio SM-guld med Djurgården (1950 – 1963), vilket är svenskt rekord. Därtill VM-guld 1953 & 1957, OS-brons 1952 samt EM-guld 1952, 1953 och 1957. Totalt blev det 217 landskamper (åttonde plats genom tiderna) för Tre Kronor. Bland övriga meriter finns Stor grabb nr 35, VM:s bästa back 1954 samt Allsvenskans All-star-lag 1959 och 1960. Lasse valdes 1998 in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame.
Lasse Björn har enhälligt, av Hall of Fame, valts till medlem nr 2. Priset delades ut den 7 oktober 2021, vid DIF Hockeys match mot Rögle.
